torsdag 1 december 2011

Kapitel 5 - Minnen

 På våran gata så kommer glassbilen inte en gång utan den kan komma flera gånger på en dag. Det är tur att Hope fortfarande är liten och inte kan äta glassar än. Men hon fyller snart småbarn. Glassarna är väldigt dyra har jag sett också, tror den lägsta glassen kostar runt 15 simdaler. riktigt dyrt.


 Detta är sista bilen på Hope då hon är en bebis. Vi har fortfarande dåligt med pengar så vi har inte alls råd att ens renovera vårt hus så att vi kan få plats bättre. Men jag hoppas att vi kommer kunna flytta till ett annat hus inom en snar framtid.


 Hope har blivit småbarn och Derek försöker att lära Hope att prata. Det går bra, men det är kämpigt också..
 En grej som är något vi måste gör är att laga mat, ännu en gammal bild där vi har en utav hundarna på bilden. Jag saknar dem så himla mycket. 

 Jag minns när socialen kom hit och tog våra djur ifrån oss. De tyckte vi vanvårdade dem. 
- Vem är du? 
- Jag kommer från socialen och ska ta med mig era djur eftersom ni inte tar hand om dem.

- Vad menar du? Vi tar visst hand om våra djur, vi älskar våra djur. Det är inte rättvist det här.

- Rättvist? ska vi prata om rättvishet. Djuren behöver komma bort från eran vård eftersom ni inte sköter dem som dem ska. Pontus behöver komma till någon som kan ta hand om honom och dem andra djuren behöver också få komma till ett älskvärt hem.


Både jag och Derek blev som två frågetecken när socialen hade varit här och hämtat alla våra djur. Vi kunde inte vänta med att inte kunna få ha något djur hemma. Så vi adopterade en katt från grannskapet. Vi fick inte adoptera något djur från härberget. Men vi kunde adoptera Prickan från en snäll granne. Vi ska snart adoptera ännu en katt så Prickan får som sällskap.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tänk på detta innan du kommenterar!!

¤ Elaka kommentarer publiceras inte!
¤ Jag svarar alltid tillbaka på min egna blogg, så glöm inte att komma tillbaka och läs svaret!