Kapitel 94 - Det underligga huset

Detta har hänt: Leon har blivit ungdom och bestämde sig kort därefter att flytta ut från huset, och en massa bilder med hur huset ser ut just nu och ett nytt hus har byggts inte alls långt från familjen Scotts hus. Har du inte läst kapitel 93 än kan du göra det HÄR

Vad är det där för hus? Och vem bor där? Jag har aldrig sett det där förut. En liten stuga med bara ett rum. Jag kikade in och jag hade nog inte kunnat bo där alls, då det enbart är ett rum och allt är i samma rum, så som toalett, kök och sovrum. 

Jag gick närmare för att se mer, då kom det ut en liten pälsboll från huset som nyfiket kom fram till mig och nosade på mig. Hunden var minst lika nyfiken på mig som jag på hunden. 

Vilken liten söting. Hur kan man vara så himla söt? Hur är det möjligt? Nu ska jag bara invänta ägaren och se vem det är som bor i detta minihus. 

Jag stod kvar i regnet ett bra tag innan jag tänkte ge upp och gå hem igen, men just som jag gick hemåt kom ägaren av huset och hunden. Han kom fram till mig och tittade lite undrande på mig. 

- Hejsan, vem är du?
- Hejsan, Jag är Nova Scott jag bor i huset bakom ditt. Vem är du?
- Jag är Rick Reynolds och det där är Snöflinga Reynolds.
Han pekade på sin lilla pälsboll och jag kunde inte låta bli och titta på hunden ännu en gång med ett leende på läpparna. Jag märkte att jag drogs mot Rick på ett underligt men samtidigt skönt sett. 

Vi stod ute i regnet långt in på natten och jag gick inte hem förrän klockan var runt halv fem eller nått liknande. Jag kände mig nästan kär i Rick, och förstås så kom papparazzi och tog massa bilder och skrev en artikel om vårt möte. 

- Var kommer du ifrån? För jag antar att du inte är härifrån?

- Nej, jag flyttade precis hit från Moonlight falls. Mina föräldrar bor där och jag var tvungen och flytta från staden.
- Oh, okej. Tråkigt. Jag hoppas du ska trivas här.
- Det kommer jag absolut göra, om alla är lika trevliga som dig så kommer jag trivas som fisken i vattnet. 

- Det gör mig väldigt glad. Du får komma förbi någon dag om du vill.
- Absolut det ska jag försöka göra. 

- Väldigt roligt, nu ska jag gå hem och sova en stund. Vi hörs kul att träffas.

- Tack detsamma, sov gott.
Jag gick hem men innan jag kom fram till muren vände jag mig om för och se om han stod kvar och det gjorde han. Jag gick hem  med ett leende på mina läppar.

Senare samma dag så åkte jag och resten av familjen som var hemma till djurbutiken. Både Muffe och Tubbe fick också följa med eftersom vi skulle till djuraffären. Vera börjar bli riktigt tjock och snart är det nog dags för henne och föda.