Kapitel 106 - Låsasvänner och Universitetet

Detta har hänt: Bus eller godis var igång igen, Nova skaffade sig en ny look, Rick reagerar fortfarande på andar och denna gång är det hunden Muffe, Rick jobbar nu som brandman, En liten flicka var inte nöjd, och hon heter Becky och hon har lärt sig prata och gå med hjälpmedel. Har du inte läst kapitel 105 kan du göra det HÄR

Att ha låsasvänner är något bra att ha ibland, speciellt om man känner sig ensam och inte har så mycket vänner. Våra barn leker ofta med sina låsasvänner. Det är väl bra att dem leker, men jag hade mer sett att dem leker med mänskliga barn och inte sina dockor. 

Vi fick besök av någon maskot, han berättade att ett universitet har öppnat för ungdomar, vuxna och åldringar. Han tyckte vi skulle ta chansen till att göra testet som fanns i startkitet från Universitetet och både jag och Rick gjorde testet.

Det gick något bättre för mig än för min älskade make, jag fick ett stipendium på 1000§ och han inget. Men lär han sig mer färdigheter tror jag att han inte har så svårt att få sig ett stipendium han också.

Vi åkte till kyrkogården för att lägga mamma, pappa, Noah och Jacob för den vila dem förtjänar. Hos oss blir det bara jobbigt och nu är det bara Muffe kvar. Men jag kan inte låta honom gå ännu, han får vänta ett tag till innan jag kan lägga honom på kyrkogården. Jag önskar att staden gjorde en till kyrkogård fasat närmare vårt hus.

Ett delstipendium fick jag på 1000 simdaler, jag klagar inte. Det hjälper mig ju att komma in och plugga fler poäng än vanligt, plus jag får lite mer hjälp i ekonomin också.

Vi berättade för barnen om våra planer, Samantha vart jätteledsen för att vi skulle åka iväg en längre stund vi har aldrig varit ifrån dem innan och jag förstår hur hon känner. Becky blev inte det minsta glad över att se oss packa våra väskor och åka ifrån henne. Hon trodde väl att vi lämnade dem för gott. 

Bilen kom som skulle ta oss till universitetet, det var med stor sorg i hjärtat som jag lämnade huset och mina älskade barn. Jag kommer sakna dem så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Rick kämpade emot tårarna han med men han var den som var starkast av oss båda. Men jag ser på honom att han tycker det är jobbigt även han. 

När vi var borta kom en avlägsen släkting som tog hand om våra barn, jag lämnar hellre våra barn till en släkting än till någon främling. Visst han är främling han också men han är ju ändå släkt med oss.

Jag tittade länge och väl i sidospegeln på bilen. Jag kände hur tårarna brände innanför ögonlocket och hur mycket jag än försökte så kunde jag inte dölja mina känslor för Rick, han märkte ganska fort att jag skulle tycka att det var jobbigt att lämna våra barn. Och ja, det kommer vara jobbigt, men jag åker till universitetet för mina barn skull bland annat. Visst vi  har mycket pengar, men jag vill inte gå hemma hela dagarna jag vill kunna komma ut bland folk, och då krävs det ett jobb.